Direktlänk till inlägg 14 november 2019
Hallå där! Torsdag igen då -bara en dag kvar till helgen! Jag hade önskat mig en lugn och skön helg, hinna ikapp med vardagens alla måsten och ta sig tid för att andas. Det får kanske vänta tills man är pensionär(?!) eftersom vi på lördags ska på firmafest.
Min svaga punk, min absolut sämsta sida är vardagsmorgon -jag uppriktigt avskyr tidig morgon. Jag är långt ifrån en sunshine en vardagsmorgon! Det tar långt tid för mig att vakna tillräckligt för att acceptera familjens små misstag! Det är inte roligt -för varken mig eller resten av familjen! Jag klarar inte stress, oklarhet eller barnens småtjafs om vems leksak det är. Sen har jag en number one stresstrigger -ett ostädat kök.. jag avskyr, verkligen avskyr att vakna upp till stök på morgonen! Min man som annars är bra på mycket har en riktigt jobbig vana -att glömma saker.. hela tiden! Tider, aktiviteter och barnens kläder ibland säkert barnen utan att jag vet om det!
Ett par gånger i veckan spenderar jag morgon med att leta efter barnens vantar, mössor och andra plagg dom bör ha till och från skolan. Eftersom jag lämnar vet jag vad jag lämnar -med strl, färg och och mönster. När han sen kommer hem med barn utan ex tröja, vantar eller att ungen har ett par främmande byxor på sig förklarar han med "vi har letat, det finns inte(!) fast jo, jag har ju lämnat där?!
I morse letade vi efter mössa, vantar och mina bilnycklar! Till slut gick jag ner till förrådet för att hitta eventuella reserv. Tid, tid och ännu mera tid. Väl ut genom dörren hittar jag inte min nyckel, jag svär, letar och tar till slut reservnyckeln medveten om att jag sen måste åka hem för att hitta nyckeln för att kunna låsa ytterdörren, ännu mera tid Jag åker hem, fortsätter att leta och inser 30 min senare att Jonas måste ha tagit nyckeln med sig till jobbet!
Där och då jag är på gränsen till explosion. Jag gråter, är arg och sjukt frustrerar över människan som inte kan komma ihåg enkla saker! Och inte nog med det, när jag sen ringer för att få utlopp för min frustration som han så klantigt ha skapat säger han bara "jaja jag har förstått det nu" meeen du -det kan du ju inte ha gjort eftersom skiten upprepas!
I efterhand, efter att jag har fått lugnat ner mig något kan jag ibland reflektera över situationen och då ibland inse att jag kanske har överreagerar.. att vissa fula ord, förhöjd röst eller tårar var onödiga.. men snälla, hjälp mig att inte tappa mitt förstånd genom att säga "jaja gjort ett gjort"
Ja ibland räcker det inte att räkna till 10!
I övrigt -jag älskar den där människan jag precis beskrivit ovanför!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
17 |
|||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
||||
|